söndag 19 juni 2011

Penfolds Bin 707 1996

Grangevariant i cabernetkostym! Så vill man från Penfolds sida att konsumenten skall uppfatta Bin 707 så ambitionsnivån är det inget fel på. Jag tycker att Penfolds är ett fascinerande företag i vinbranschen. Man producerar 1,4 miljoner lådor vin per år och mycket är av tveksam kvalite (läs: Rawsons Retreat) men har samtidigt även ett världsberömt vin som Grange i sin portfölj vilket gör att bredden är nästan oöverträffad inom vinvärlden. Sedan 1963 har man producerat Bin 707 varje år med undantag för några få årgångar då man inte fann att kvaliten på druvorna uppfyllde de högt ställda kraven. Just 1996 anses vara en av de bästa årgångarna man pressat fram så detta skall bli intressant. Druvorna från denna 1996:a kommer från Barossa Valley, McLaren Vale och Coonawarra.

Färgen i karaffen är djupröd med inslag av bruna purpurtoner då man häller upp i glaset. En av de renaste svartvinbärstonerna jag känt utvecklar sig i glaset tillsammans med den amerikanska eken, mörka barossa bär och kaffe. Smaken är packad med cedarträ, bärsylta, cassis och lagradekplank och eftersmaken hänger kvar i minuter i munnen. Tanninerna är mjuka men närvarande och tillsammans med syran och frukten blir det ett sjuhelsikes vin med bra struktur och komposition. En liten sak som stör mig är den lite väl dominerande eksmaken vilken kunnat vara lite mer diskret.

Det känns som att få komma hem efter irrfärderna i Medoc de sista veckorna. Här kan man lita på att producenten med dessa viner levererar till skillnad från den mycket ojämna kvalitén jag funnit i Bordeaux under våren!

94p
Penfolds Bin 707 1996

tisdag 14 juni 2011

Bodegas Pintia 2004

"Ta mig så långt från roséträsket som möjligt!" tänker jag då jag sitter på balkongen i 25C värme kl 21.00 och skall äta en sommarsallad med grillad oxfilé! Vad kan passa bättre än Vega Sicilias dotter i Tororegionen, lite väster om från Ribera del Duero, som har viner som tilltalar en "fruktjunkie" som jag? Med 100% Tempranillodopning i muskelförpackning och tanniner á la Nebbiolo halar vi upp ett kraftpaket som provocerar.

Färgen är totalsvart med toner av "sista sumpen kaffe i perkulator". Inte mycket ljus som kommer igenom detta glas. Dofterna samlas runt en ganska massiv svartvinbärston med inslag av mocca, choklad, tobak och vanilj. Tungan slår volter av ganska vassa tanniner med god ekinsats och man kan konstatera att detta är ett fantastiskt gott matvin med +2 min eftersmak som rullar runt. Skulle kanske behöva luftas lite ytterligare då det upplevs lite för kraftigt och strävt solo men helheten är mycket bra och jag tror att det kommer att utvecklas 5-10 år framöver i mörkret.

De sista tidens viner har hållet en mycket bra klass så jag fortsätter väl på den inslagna vägen!?

92p

Bodegas Pintia 2004

söndag 12 juni 2011

Pagos Marques de Griñon Emeritvs 2004

Mallorcabesöket i Alcudia resulterade i två flaskor spanskt som rekommenderades av den engagerade försäljaren i gamla Alcudia, SA Cisterna, vid torget i centrum. En ganska stor källare med många spanska godbitar till bra priser. Varm rekommendation! Charterflyget har dock bara 15 kg baggagevikt så man kommer tyvärr inte långt på volymen av inköpen när barnvagn och all annan packning skall adderas. Från Toledo kommer denna dryck och här har bordeauxauktoriteten Michel Rolland varit inblandad vilket gör vinet extra intressant. Blandningen är Cabernet Sauvignon, Syrah och Petit Verdot.

Oj vilken mörk yta! Kolsvart med köttiga ben som rinner nedför kanten på glaset och doften är sannerligen maffig! Man kan redan säga att detta vin har många långa år att förändras och utvecklas i en källare. Utsökt! Tung mint, övermogna körsbär och vilda bär hamnar i näsan! Tanniner med en massiv mörk fruktmur samlas och man anar en liten bitterhet tillsammans med den alltid närvarande eken på ett angenämt sätt. Lååång eftersmak! Finess, kraftfullt, smakrikt men ändå i balans. Skitgott, men som det nästan alltid visar sig, ganska dyrt, EUR 40:-. Går även att beställa här men kostar då EUR 58:-.

93p
Pagos Marques de Griñon Emeritvs 2004

onsdag 8 juni 2011

Ch.Cos d'Estournel 2004

2e Cru Classé 1855. Claretreduceringen del 4 & "Rättning i ledet!"  Jag hoppar in i kön till Bordeauxhyllningskören! Flaska efter flaska från Grodätarland har gjort mig besviken och det var väl på tiden med en smakupplevelse som reducerar en del av missnöjet som håller på att utvecklas.

Mörk, mörk, jättemörk färg med blåsvart ton av övermogna körsbär. Detta bådar gott! En massiv doft men mycket välfördelad över hela paletten av tobak, läder, mörka plommon, svartvinbär och Zoegas. Välavvägd smak av kryddor, lakrits, choklad, mocca och peppar. Strävheten är fortfarande ganska påtaglig men håller på att slipas av de hårda hörnen och flaskan är mycket drickvänlig redan idag. Vilken revansch från de mediokra och intetsägande mögel 1996:or jag druckit under våren! Jag kryssar för "Gilla Medoc-ibland " på Facebook och instämmer helt i att de verkligen kan göra goda viner i regionen.

92p
Ch.Cos d'Estournel 2004

lördag 4 juni 2011

Chavy Puligny-Montrachet 2007

Jag tror jag överlåter till de mer kompetenta att redogöra för området och producenten då jag inte har så mycket att tillföra här :-). Det är alltså Domaine Jean-Louis Chavy vi har att göra med här.

Glaset har en förhållandevis ljusgul färg med lite grönaktigt skimmer och skiljer sig ganska mycket från de nya världen chardonnayer jag druckit från exempelvis Dutton Russian River, USA. Doften genomsyras av en arom av citrus, butterscotch och päronstänk. Smaken är lite lätt pärlande med en eftersmak av grapefrukt vilken blir lite väl besk i min värld. Jag är nog kanske inte redo för finrummet ännu då jag upplever VIP-avdelningen lite anonym och svåråtkomlig om man jämför med nya världens goda exempel på fruktdrivna smakkompotter! En god chardonnay men jag hoppas att jag någon gång i framtiden har turen eller förmånen att få smaka något från Le Montrachet!

Kan inte låta bli att kommentera ledaren hos Livets Goda i senaste numret då jag aldrig läst maken till självgod attityd hos chefredaktören i fråga. Kan inte riktigt förstå bakgrunden till detta behov av att slå sig själv på bröstet och hävda sin oerhörda kompetens och erfarenhet inom vinets värld. Det kan väl inte vara någon hemlighet bland läsarna att herr Enqvist har mycket erfarenhet och är kompetent men sättet att framföra det på ger en ganska sur eftersmak. "Lita inte på någonting utöver vad vi i Livets Goda skriver då jag har ERFARENHET och kan sätta vinerna jag provar i perspektiv då jag dricker DRC lika ofta som ni dricker mjölk!" Lite patetiskt blir det allt och enda slutsatser blir att Chefredaktörn känner sig lite hotad av "föreningen för inbördes beundran" kollektivet på internet! Vad Enqvist aldrig berör är tidningens beroendeförhållande till importörerna som annonserar i tidningen. Hur skall han någonsin kunna anses vara objektiv i bedömningen av ett vin då han av naturliga skäl inte är så benägen att kapa av handen som föder en? En ganska naturlig följd av detta är att man aldrig tar upp internets oändliga bredd och möjligheter för de svenska vinkonsumenter vilka har ett intresse som sträcker sig bortom Systembolagets och dess importörers (läs: tidningens annonsörers) värld . Man måste fundera på vad oddset är för att man i tidningen i framtiden kan få en kompletterande webbadress vid sidan av Systembolagets beställningsnummer som ett alternativ vilken kan erbjuda 30% billigare inköpsställe inom EU........? Jag hyser inte någon illusion om min egen betydelse i sammanhanget då jag är en liten myra i mediabruset men å andra sidan finns det ganska stora myrstackar..................................................!

88p
Jean-Louis Chavy Puligny-Montrachet 2007

torsdag 2 juni 2011

Le Ragose Amarone 2003

Om Carlo Merolli talar (eller skriver) -- då lyssnar man; i alla fall om man vill göra bra vininköp :-)

Köpte under våren ett 12-pack av denne danska vinhandlare där han erbjöd några årgångar av vinet för 2.000 SEK levererat och klart! För bra för att vara sant? Vi öppnar en flaska och kontrollerar om jag fått en variant av "Capitel de'Roari Amarone" som jag måste fasa ut via rödvinskok.

Färgen visar en nymurad tegelvägg med inslag av rödbruna toner och draperierna är alkoholsilkigt sockerdraperade. Doften påminner inte om några av de sämre Amarone jag druckit senaste tiden vilket naturligtvis är en bonus! Ljusa bärtoner utan den utpräglade russindrivna parfymen som normalt är närvarande. En massiv korv med lite rökton, svarta körsbär, plommon i sockerlag och lite lagom med romrussin. Där kom det till slut men längst bak i tågsetet. Ett jättegott vin med en modern Amaronetappning och jag har som vanligt INTE blivit lurad av herr Merolli. Ett fynd!

89p
Le Ragose Amarone 2003