Ch. Clerc-Milon 2000

5e Cru Classé 1855. Claretreduceringen del 1 i lagret har börjat och vad passar bättre än att röra sig någon kilometer söderut från min tidigare "Cossammandrabbning" i södra St Estèphe. Vi förflyttar oss till norra Pauillac och hamnar precis mellan storheterna Mouton & Lafite vilket kanske innebär en smakförskjutning åt det kraftigare cabhållet?
Färgen är mörkröd med toner av ljusbrun glaskant som antyder att vinet inte är purungt men ändå inte har 20 år på nacken. Doften genomsyras av en renhet i välavvägd svartvinbär, mineralstänk, tobak, härlig moccatryffel och penndrag. Smaken är balanserad med angenäm tanninkomposition och fruktkompotten är närvarande på ett bra och välavvägt sätt. Eftersmaken är medellång och jag tror att vinet har nått sin topp i min bordeauxvärld för jag vill ju inte lagra sönder vinerna på samma sätt som "Cos:arna". Så här tycker jag en god flaska vin skall smaka. Inget överdåd utan en elegans och avvägning som är ett nöje att uppleva. 

Kan däremot inte förstå de många upplevelser där alla vittnar om bordeauxvinernas ypperliga och fylliga karaktär som gör att de passar kanonbra till smakrika köttbitar. Jag upplever att frukten i de jag hittills druckit är på tok för svag för att komma fram genom smakkompotten vid ovan servering. Ge mig en Napacab eller liknande som slår igenom smakmuren från maten och använd bordeauxvinerna till något lättare mat då de gör sig mer rättvisa här!

90p

Ch.Clerc Milon 2000