Ch.Pichon-Longueville Comtesse de Lalande 2001

2e Cru Classé 1855. Claretreduceringen del 3 och vi hamnar i södra Pauillac i gränsen mot St. Julien. Nära granne med Ch. Latour och slottets anseende (och även priset) befinner sig i den övre skalan på Medochalvön så förväntningarna är ganska höga vid denna korkdragning.

En förvånadsvärd gyllenbrun ton möter oss i glaset och skulle jag inte ha flaskan i handen skulle jag nog utifrån färgen gissa att vinet hade 15-20 år på nacken. En mjuk och len doft av soja, ek, svartvinbär, mogna plommon, russin, körsbär och en liten hint av fuktigt hö så här 10 år efter skörden. Smaken är dock ingenting speciellt att skriva hem om. En ganska svag lite bitterbesk fruktcocktail med mycket kort eftersmak och medelsträva tanniner indikerar att vi har att göra med ett mediokert hantverk som definitivt inte svarar upp mot förväntningarna jag hade innan jag smakade av vinet. Utvecklingen under kvällen stannar också upp och jag upplever inte några nya vackra sensationer komma fram från den ena karaffänden.

Mest besviken blir jag trots allt på mig själv då detta är en av de dyrare viner jag inhandlat. Hur i h-vete kan jag gå och betala 686:- i december 2004 för ett vin med detta högst medelmåttiga smakintryck? Att själv bidragit med några 1.000-lappar till den vansinniga prisstegring som skett i regionen strör ännu mera salt i såren. I vissa fall kan jag ha förståelse för att vissa smakstilar inte passar mig (läs nedan Domaine Pegau) men kan ändå intuitivt förstå att smakerna som utvecklas i denna typ flaska har sin breda uppskattning. I ovan flaska har jag däremot ingen förståelse för hur man kan finna en uns av storhet då det finns väldigt lite att uppskatta. Balanserad:javisst! Mild:javisst! Menlös:javisst! Vinet är inte dåligt men otroligt överprisat och i fortsättningen kommer jag lämna denna produktion till de asiatiska triaderna!

85p

Ch.Pichon-Longueville Comtesse de Lalande 2001