Paolo Scavino Carobric Barolo 1998

Har, vilket jag tidigare antytt, haft en ganska kärv (passar bra.....) inställning till Barolo-Nebbiolo-sandpapperskärnviner då jag förmodligen druckit dem för tidigt eller druckit viner av tveksam kvalité. Jag blev dock nyfrälst här och ville titta närmare på vad denna producent hade att erbjuda i sin portfölj från inköp gjorda för snart 10 år sedan. Paolo Scavino grundlade vingården 1921 i Lange regionen och efter sin död drivs nu gården av dennes son och 2 barnbarn. Till skillnad från Bric del Fiasc, som jag drack i våras, är detta en blandning av tre olika "cruodlingar" inom vingårdens ägor, Rocche di Castiglione, Fiasco och Cannubi.

En klarröd, som jag nu förstått, Barolsk vällagrad färg med bruna kanter och härliga alkoholben rinner ner längs glaskanten. Doften är russinlik med finsk lakrits och lite hallon. Smaken är lite bitter med inslag av kubbar och körsbärssylt. Den, för mig, så förhatliga tanninattacken håller sig i bakgrunden och vinet andas mognad och drickbar het. Mycket gott! Man kan dock finna att skillnaden mot Bric del Fiasc är påtaglig. Här var det mer och bättre av allt! Tur att vi snart har möjlighet att stifta bekantskap med 2001:orna då jag tror det blir åka av.

91p

Paolo Scavino Carobric Barolo 1998

Fattoria Majnoni Guicciardini Chianti 2010

Fick ett mail från allas vår internetälskling, Carlo Merolli, där han basunerar ut att detta "indeholder noget af den bedste Chianti ever." Oj oj oj.....det var ord och inga visor så vi tar och beställer ett 12-pack för, hör och häpna, 1.200:- SEK med leverans och allt. Det här måste upplevas! Carlo meddelar därefter att erbjudandet är fulltecknat så det är inte lönt att göra sig besvär att få tag på mer.

Korköppnare fram och upptäck en ljusröd, nästan Pinot Noir täthet i färg. Doften lovar Nescafé (den billiga sorten), Ö & B choklad och lite körsbär. Tittar avvaktande på frun som utbrister: -Fy fan vad dåligt-vad är det du har köpt? Aj aj aj......11 flaskor kvar och jag måste hålla med, smaken är absolut inte god. Har lite svårt att analysera detta vin då jag tycker det är, om vi uttrycker det milt, mindre bra! Efter ett glas ställs flaskan bort till förmån för bättre dryck och jag kan bara konstatera att jag är på någon annan planet och inte alls håller med herr Merolli med detta vin. Lite beskt, svag frukt, Pippi Långstrumps sockerdricksträd och ganska tanninstarkt! Tur att det inte var dyrare då jag har svårt att se en framtid för denna leverans! Det håller faktiskt nästan Montebuena klass.

Det är bara bita i det sura äpplet (eller i detta fallet Chiantiflaskorna) och gå vidare! Shit happens 1.200 SEK fattigare........................får nog börja sålla i mina inköp. Det här hade kunnat vara 2 flaskor Aalto PS!

Blir kul att se om någon annan bloggare har gått på detta vin!

75p

Fattoria Majnoni Guicciardini Chianti 2010

Ch.Léoville Poyferré 2001

2e Cru Classé 1855. Claretreduceringen 2011 del 6 och närheten till Las Cases borde väl ha smittat av sig på kvalité i flaskan? Som glad amatör har jag inte haft förmånen att dricka Las Cases men om den påminner om detta slott kan man undra om man missat något!

En ganska genomskinlig purpurfärgad claret med en ganska lätt och ointressant lagrad höskulle svävar upp ur glaset och tyvärr känns om jag varit med om detta tidigare i vår. En mjuk och ganska tråkig och oinspirerande smak med nätta slag av kryddig svartvinbär, lite grönaktig kartighet, tobak, kärnkärv och avsaknad av mycket av fruktdjupet. En typiskt tråkig 2001 Bordeaux: Lätt överprisad med Green Goblinsmak!

86-87p

Chateau Léoville Poyferré 2001

De Trafford Shiraz 2006

Min favoritgård i Sydafrika och ett vin med muskler vars EPO-dopadedruvor blivit tvångsmatade med kreatin och färg. Vid mitt första besök i landet 2005 kunde man köpa dess seriösa shirazer på vingården för 150:- och dessutom ta med sig flaskan till någon av Stellenboschs många utsökta krogar. Korkavgift 50:-..............Tack så mycket! WS har öst poäng över gårdens shirazer vilket gör att priserna hänger med och nu kan man beställa De Traffords shirazer från http://www.ewine.eu/ för EUR 44:95 och med dessa priser har man ganska mycket att bevisa.

En lilaröd, tät och ogenomtränglig dryck hamnar i glaset. Doften är packat med choklad, peppar, lakrits och svartvinbär. En massiv frukt med inslag av söt krydda drabbar smaklökarna men här måste jag krypa till korset och konstatera att mitt favoritvin inte har den bästa balansen. Alkoholen (15,5%) dödar mycket av ovan intryck och slutsatsen blir ett lite för sötsliskigt vin med mycket kraft men inte mycket finess.

Om Ch. Pontet Canet skall representera Baryshnikov på Bolshoibaletten framstår De Trafford som en vilsen vakt från Stureplan vid samma balett med mycket muskler, imponerande med en upphöjd auktoritet men inte mycket balans och hjärna...........................

86-87p

De Trafford Shiraz 2006

Ch.Pontet-Canet 2004

5e Cru Classé 1855. Claretreduceringen 2011 del 5 och nu börjar det verkligen att röra på sig i sydvästra Frankrike. Den olika cruindelningen på Medocslotten från 1855 stämmer säkert ganska bra överlag men just detta slott måste vara ett stort undantag! Har inte druckit viner från producenten tidigare men känner, helt subjektivt....vad annars, att den absolut inte är sämre än bygrannen som jag drack här.

Mörk, svartmustig färg tumlar runt i glaset och har inte doftat på många viner med en så renodlad svartvinbärsdoft som här. Lite körsbärskross och en bit god choklad finner sig in i doftcentra. En bra början! Smaken är ett pottpuri av Jokksvartvinbär, chokladpralin (de goda....), körsbär, viol och lite jordighet. Tanninerna markerar att det inte får bli fler flaskor öppnade på ett tag men här finns det sannerligen potential. Kvalitetsmässigt i klass med Cos 2004 om inte bättre!

Så här skall det alltid vara: Vad roligt det är att få dricka så här goda viner!!!!!!!!!!!


92-93p

Chateau Pontet-Canet 2004

Cirrus Syrah 2005

Har varit på besök i Sydafrika vid två tillfällen, -05 & -07, och kunde inte undgå att besöka denna fantastiskt vackert belägna vingård (Ernie Els Wines) högt över Stellenbosch. Tyvärr tycker jag att man håller på att "prisa" ut sig då vinerna har skenat iväg till fantasipriser om man relaterar till den upplevda kvaliten.

"Ernie Els Wines föddes 1999 som en idé, när de båda kompisarna Ernie Els, golfproffs, och Jean Engelbrecht, ägare av Rust en Vrede, diskuterade hur man skulle kunna göra moderna kvalitetsviner för en yngre publik. Idéerna utvecklades vidare inom ramen för Rust en Vredes verksamhet, men 2004 renodlads verksamheten i Rust en Vrede och Ernie Els Vineyards skapades med Els och Engelbecht som ägare och med innehav av de vingårdar på Helderbergs sluttningar, som under ett par år gett druvor till Els viner. Ernie Els Wines kom att omfatta fyra vinserier. Flaggskeppet är den klassiska bordeauxblandningen Ernie Els, gjord på 60% cabernet sauvignon, 25% merlot och 5% vardera av cabernet franc, malbec och petit verdot. Engelbrecht Els är en ”sydafrikablandning”, som de båda vännerna komponerat med 60% cabernet sauvignon, 20% shiraz och 5% vardera av merlot, cabernet franc, malbec och petit verdot. På Ernie Els Wines repertoar finns också Cirrus, vinet som görs i samarbete med Napa Valley-företaget Silver Oak, en ”côte rôtie-blandning” på 97% syrah och 3% viognier. Även Guardian Peak-vinerna produceras av Ernie Els Wines. Det är en serie modernt fruktiga viner, som man själv beskriver som en syntes av Nya världens fruktighet och Gamla världens komplexitet. Vinerna finns som endruvsviner eller blends: SMG (shiraz, mourvèdre, grenache) eller Frontier (cabernet sauvignon, shiraz och merlot)." (http://www.vingruppen.se/Producenter2/Producent/Produkt/?Product=4948)

Ett ljust blålila sken lyser upp glaset. Ganska lätt för att vara sydafrikan och överlag vill jag påstå att mycket av intrycken stämmer överens med tidigare druckna Boukenhoutskloof men i en sämre och mer intetsägande och tråkigare stil. En ganska kort eftersmak lovar inte några sensationer framledes i källaren. Gott men inte någonting som kommer att etsa sig fast i vinminnet!

87p

Cirrus Syrah 2005



Boekenhoutskloof Syrah 2006

En PR-konsults mardröm eller hur skall man kunna referera till ett vin vars namn man måste Googla på för att stava och uttala rätt? Har alltid ansett att denna vingård håller den absolut högsta klassen av de sydafrikanska vinproducenterna och man producerar en lite "Rhonsk" återhållsam stil på sina shirazer vilket sticker ut från de de vanliga broilermuskelshirazer/syraher från den nya världen. Kanske därför man valt att kalla denna Syrah? Vingården är belägen längst in i den vackra Franschhoekdalen och namnet härrör från ett bokträd i Kapstadsregionen vilket var uppskattat som byggmaterial till möbler under 1800-talet, därav de många stolarna på vinflaskans etikett.

En medelmörk blålilaton rullar runt i glaset och dofterna lovar peppar och parfym men en ganska återhållsam fruktblandning. Smaken genomsyras av kaffe, choklad, körsbär, mocca och blåbär. En mycket balanserad flaska som tar tillvara det bästa från regionen med klara inslag av gamla vinvärldens sätt att producera viner. Skitgott helt enkelt! Bästa sydafrikanen.......?

93p

Boekenhoutskloof Syrah 2006